att kunna lösa frågor utan att hota med kränkande sanktioner eller
att skramla med vapen,
att istället använda ordet,
att respektfullt förhandla,
är just en fråga om mognad.
Den insikt och mognad vi människor måste erövra för att inse konsekvenserna av vårt handlande. Konsekvenser, inte bara för egen del, utan framförallt besitta förmåga att sätta oss in i motpartens uppfattning. Respekt för varandra med andra ord.
Vi har hört att dåvarande statsminister, som under Ukrainakrisen uttryckte en annan mening än sin provokativa utrikesminister, som ser björn i varje hörn, vilket knappast skapar någon fred. Vår utrikesminister var tyvärr inte ensam. Detta trots överbefälhavarens uppfattning att Sverige har en tillräcklig beredskap, i det här fallet av Gotland. Ändå skyndar försvarsministern till med löfte om höjda anslag till försvaret, som kan uppfattas provocerande för Ryssland. Överbefälhavaren har givetvis erfarenhet av politiker som han nu fredstid med upphöjt lugn bemöter.
Under fredliga tider kan sådana händelser passera, men i konfliktsituationer är det av största vikt att hålla lugnet och föra dialog med förståelse för motpartens omöjligheter och möjligheter. Idag finns det egentligen inte utrymme för olösliga konflikter, som skadar våra liv och relationer, handel, produktion och finansväsende. Vi kan tycka vad vi vill om EU, och med fog kan vi även kritisera delar, men nu har vi EU, som har en potential, när vi växer ur nationen, staten, liksom vi en gång växte ur familjen, stammen. Efterföljare är regionala enheter i Asien, Latinamerika och Afrika. Det en gång USA initierade. Framtiden bär med säkerhet helt andra samarbetsformer med enhetlig global lagstiftning och enbart ett försvar, globens, med en armé ansvarig fred på jorden.
Vi befinner oss på norra delen av klotet som efter många krig har mognat så pass att vi inte är krigsbenägna. Andra världskriget var tillräckligt fasansfullt och ännu idag i mannaminne. Ment rent allmänt är det svårt att föra dialog mellan kulturer med olika värderingssystem och skild historisk bakgrund, som i detta fall Rysslands. Det fordras insikt och mognad att samtala med en representant från den tidigare sovjetiska säkerhetsorganisation KGB, med den makt denne person besuttit och åter under dagens samhällsform har tillskansat sig. Att ha hög svansföring kan bara skapa konflikter. Vi måste finna ett respektfullt sätt att uttrycka oss på om vi förväntar oss detsamma tillbaka. Rädsla och hot skapar konflikter.
Riskerna för konflikter växer med ekonomisk oro i vilken nationalism lätt gror. Vi kan se hur Europas rasistiska rörelser fått ökad aktivitet. Sverige, som trots allt, i jämförelse, är ett välmående och homogent land, som inte heller är förskonat från rasism. Ett exempel är en fredlig demonstration i Kärrtorp i Stockholm som angreps av nazister och i Malmö överfölls fredliga demonstranter med knivar, samt i ett par stockholmskolor, varav en med klasser för judar, svastikan klottrades på väggar och bord.
Det är dags att vara vaksam på det som händer och inte låta det obemärkt passera. Låt oss ta lärdom från trettiotalet då nazismen fick växa i tysthet och blomma ut i Hitlers förföljelser och mord på människor i specifika förintelseläger. Storhetsvansinnet växte till angrepp på andra stater, som i sin tur ledde till världskrig. Med det menar jag inte att historien upprepar sig, men dess essens är densamma; maktbegär i rädsla för de okända. Vi måste fortlöpande reagera genom att hålla dialogen levande innan rörelsen får för stort utrymme och öppnar för okloka makthavare.
Låt oss arbeta utifrån mänskliga rättigheter, som så gott som alla nationer har förenat sig kring. MR som bygger på individen i kollektivet. Individens rättigheter och skyldigheter som är allmänna och enskilda.
Nationalism och krig är tecken på omognad och barbari inte värdig mänskligheten.