Vi står inför en gemensamhetspolitik som bär värderingar som inte låter sig blomma ut i innevarande samhällsform, utan ligger i vardande för att procentuellt skapa det nya. I upplösningstider brister den moral och etik som varit rådande. Vi blir villrådiga och vet inte hur vi ska förhålla oss till varandra, till oss själva och inte minst till samhället och hur samhället bör förhålla sig till oss som enskilda individer.
Ju mer vi utvecklar oss som individer, ju större mått av frihet kräver vi med ju lägre grad av förtryck. Ju mer vi inser att vi är lika samtidigt som vi är unika, olika, ju mer förstår vi varandra. Med individuell och samhällelig utveckling ökar fordran på medverkan i relationer, förståelse för vikten av det goda samtalet, förtroenden och sanningssträvanden. Empatin växer med vår mentala utveckling. Vi kan sätta oss in i andras situationer identifiera oss med våra medmänniskor och djurvärlden och utveckla insikten om andra och högre värden. Hur klarar vi då utslagning, utbredande fattigdom och maktmissbruk som blivit dagens vardag. En för oss alla synlig och enkel sanning att vi idag på gator och torg möter människor som har varken familj eller hem. Vi har människor som är lämnade att tigga, människor ofta från andra kulturer, som inte har något annat val än att lämna hem och barn för att tigga på för dem främmande platser i väntan på andra människors välvilja. Dem sveper vi förbi, vi som har. Men det skaver på själen även om vi inte märker det i nuet. Vi är dock människor och vi är alla ytterst beroende av varandra och mår en del av mänskligheten inte bra mår alla innerst inne illa. Psykiska besvär i alla åldrar, speciellt bland unga, breder ut sig. Lycka och glädje saknas, allmän oglädje sprider sig, den artificiella glädjen tar plats i vilken gömmer sig förruttnelse, en mörk energi som breder ut sig ibland oss och förgiftar det jordiska och de högre sfärerna.
Skräck och rädsla är förödande. För att få förändring får vi ta mod till oss att möta varandra med öppna och medvetna ögon. Skifte till ett samhälle som bär rättvisan i sitt sköte. Där får vi börja. Orden för förändring är empati, sanning, mod och civilkurage.
Att vara trygg som människa borde vara var och ens rätt. Vi måste kunna veta att vi lever i ett rättssamhälle. Vi kan fråga oss om rättssamhället Sverige fungerar?
Några exempel:
När det gäller barn. Idag är misstankar om sexuella övergrepp på barn inte ovanliga. Ofta gäller det vårdnadstvister. Ena partnern vänder sig till de sociala myndigheterna som tillkallar polis som ingriper och gör rättsundersökning. Även om det visar sig att den anklagade inte är skyldig till dådet har sociala myndigheter makt att utan några krav på bevis, på bara allmänna, personliga bedömande ta beslut som verkar som domar. Skrämmande att socialsekreterare inte tycks ha tillräcklig kompetens och rättstänkande. En maktfullkomlighet som ingen tycks råda över. Barnen förlorar sin tilltro och trygghet. Ofta mer skadligt än hjälpande.
”Socialtjänstens verksamhet skall bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet.” (Socialtjänstlag 2001:453).
Ett aktuellt exempel från Svt play
Vi är i stort behov av en genomgripande undersökning eller utredning av socialtjänsten i sin helhet, dess kompetens, arbetsmetoder samt maktbefogenheter.
När det gäller vård och omsorg i övrigt. Nyligen friades en läkare från brottsmisstanke, att ha dödat ett spädbarn på ett av våra barnsjukhus. Polisens tillgripande var brutalt. Pressen hängde så ut läkaren. Läkaren som frikändes från alla misstankar om brott, fick trots detta inte återgå i tjänst, ty det kunde, enligt sjukhusledningen, skada sjukhusets rykte. Kolleger och övrig personal besatt inte civilkurage att stödja sin arbetskamrat, som skulle ha friat denne. Förutom vanära utsattes läkaren för hot som föranledde behov av flykt till annan ort. Senare har läkaren fått annat arbete. Det råder stor läkarbrist. Istället för att få en ursäkt och kompensation för samhällets brister straffas vi personligen.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala blev en döende patient ”bra tv”. Varken patienten eller anhöriga tillfrågades. Anhöriga fick se programmet på TV. Landstingets inställning är att de anhöriga får skylla sig själva om de ser programmet. Politikerna i Uppsala län har överlåtit åt ett riskkapitalbolag att utforma landstingens inställning till integritetsfrågor på svenska sjukhus. Vilken moral och vilka kunskapskrav ställer vi på våra politiker. Vilket ansvar bär de personligen?
Så det ökända men så belysande fallet Quick om hur illa det kan gå inom vård och rättssystem om vi människor inte har integritet, är medvetna och kunniga med empati och civilkurage. Med kollegiala och vänskapsband utvecklades ett sektliknande sällskap av högt uppsatta samhällsmedborgare som i tjänst missbrukar sin ställning på bekostnad av en rättslös människa, vars liv de förstör och åsamkar anhöriga stort lidande. Quick som vi vet har frikänts från alla de närmast trettio mord han var dömd för. Vilka åtgärder har vidtagits för att i framtiden göra detta omöjligt. Får de medverkande fortsätta att verka inom sina yrkesområden. Rättssäkerheten? Hur kompenserar man en människa för att ha blivit berövad största delen av sitt liv?
Vad händer i ett samhälle när myndigheterna skapar orättvisor och misstro. När människor känner sig rättslösa. Allmänt har moralen upplösts då ingen litar på den andra. Allas krig mot Alla (Hobbes). Många av oss är medvetna om att vi lever i ett samhällsekonomiskt system som är på utdöende. Våra tillgångar exploateras nu frenetiskt för att öka tillväxten i akt och mening att behålla systemet så länge som möjligt. Vinster ur detta är rena stölden av Moder Jord, på bekostnad av vår överlevnad. Hänsynslösheten breder ut sig på alla nivåer och vi tappar oss i pannkakan. Vi är samhället. Vi måste samla oss för att gemensamt få ork och kraft att personligen ta ansvar och kontroll över vår jord och dess resurser och att med kunskap, empati och civilkurage steg för steg börja på nybygget.