”Fysiken, liksom hela den västerländska vetenskapens rötter finner man i den grekiska filosofins första period på 500-talet f.v.t. (före vårtidräkning) en kultur man inte skilde mellan vetenskap, filosofi och religion.” (Capra 1975:19).
Vi lever idag i en värld delad till oigenkännlighet i avsaknad av helhetstänkande.
Ett par påtagliga exempel:
Järnvägen
All verksamhet rörande våra järnvägar, har delats i sina beståndsdelar, somlämnas ut till olika vinstdrivande företag att bedriva verksamhet med service.Rälsen är tågens gemensamma nämnare som sköts av företag med underleverantörer, tågtrafiken med vagnpark rullande på rälsen har ytterligare andra operatörer, cirka ett tjugotal tillsammans. Det övergripandedriftansvaret har gått förlorat på en så viktig för samhället bärande gren som järnvägen. Olönsamma tåglinjer läggs ner vilket innebär att människor som bor på landsbygden mister sin tågförbindelse. Detta beslutas av privata tågoperatörer. Tidigare har SJs lönsamma tåglinjer täckt upp för mindre lönsamma sträckor. Men nu ska varje linje bära sina kostnader.
Under senare tid har ett flertal urspårningar skett på grund av misskött underhåll av spåren. Som tur är har inte persontrafiken drabbats utan godstrafiken, med oerhörda kostnader och långa förseningar för människor och gods som konsekvens.
Det finns nu driftsäker energisnål teknik för tåg som fordrar nya spår med säkrare signalsystem. Tågen kommer upp i högre hastigheter som förkortar restiderna väsentligt. Istället satsar ansvariga för Sveriges järnvägar på kortsiktiga lösningar med ombyggnad av innevarande vagnar för att rulla på lappade och lagade spår som i längden blir dyrare än de nya driftsäkra och energisnåla tågen på säkra spår.
Svensk Näringsliv menar att investeringar i tågtrafiken är lägre än genomsnittet i västeuropeiska länder. Förbättrad kapacitet leder till lägre transportkostnader, kortare restider och/eller större tillförlitlighet med följdeffekter snabbare, billigare och mer tillförlitligt, som underlättar handeln och ger större samhällsekonomiska vinster.
Kanske även en tanke för Folk och Försvar.
Miljön fordrar också ett rationellt skött tågnät, annars flyger vi….
Miljöpartiet vill plana ut privata operatörers verksamhet så att all nationell tågtrafik återgår till SJ, som även ligger i Vänsterpartiets intresse. Socialdemokraterna vill återförstatliga järnvägsunderhållet.
Vid diskussion med lokförare och annan tågpersonal är de rent allmänt ytterst kritiska och oroliga.
Lokaltrafik i Stockholm
Stockholm fordrar en väl fungerande kollektivtrafik för alla: tunnelbana, spårvägar med kompletterande busstrafik. Ett tjugotal vinstdrivande företag håller trafiken rullande. Protester mot höga avgifter hörs. Många har inte råd att ta sig från ett ställe till ett annat. Alternativen är inlåst eller planka? De dyra biljettpriserna skylls på plankning. Plankningen kostar ca 80 miljoner per år och utgör 2% av åkandet. Att förhindra plankning kostar 225 miljoner om året, det vill säga att hindren, spärrarna alltså, kostar 145 miljoner mer än plankningen. Dessutom uppstår köer vid spärrar, framförallt vid Centralen, som samhällsekonomiskt beräknas kosta 23 miljoner kronor per år. Det billigaste systemet är att öppna spärrarna i tunnelbanor och på bussar somman gjort i Berlin, Helsingfors, Oslo, Wien, Hamburg och Köpenhamn. Det har visat sig att plankning inte ökat utan spärrar. Och den plats som glas och stålspärrarna tar i anspråk i hallarna kan användas kommersiellt eller för skilda kulturutbud. Eller varför inte fikarum för personalen.
Detta är en bit på väg för att bryta kontrollsamhällets spridning med otrevlig misstänksamhet som bland annat missförståndet att plankarna orsakar höjda biljettpriser när det är vinst och kontroll som är orsakerna. Nolltaxan behöver inte heller vara kostsam om man även räknar in alla övriga kostnader i samband med biljetter, förutom spärrarna, som till exempel hot och våld i samband med biljettköp och kontrollanter med flera. Innevarande personal fordras enligt beräkningar, även fortsättningsvis, men med andra serviceuppgifter.
Eventuell merkostnad skulle täckas av planerade kostnader för Förbifart Stockholm, som enbart skulle öka biltrafiken i innerstaden, eftersom en bråkdel av trafiken skall förbi Stockholm. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är emot liksom Naturvårdsverket och alla miljöorganisationer som har sagt nej.
Istället bör satsas på en kraftig utbyggnad och förbättring av kollektivtrafiken.
Låt oss ställa frågan. Har vi råd med den nyliberala ekonomin som vuxit sig allt starkare sedan början av förra seklets åttiotal? Dess tänkande gör oss till narcissistiska räknenissar i arbete med åtskilda projekt utan förståelse eller hänsyn till dess konsekvenser. Torde det inte vara dags att erövra ett nytt tänkande som för oss in i helheten som förstärker medmänsklighet inför morgondagens samhälle som nu växer fram. Infrastrukturen kan vara en del för genomförande av Mänskliga Rättigheter med empati väglett av kärleken till medmänniskor och vår Natur. Motkraft! Icke Våld!