Det var en gång en man som hamnade på en psykiatrisk klinik. Där arbetade en psykolog som skulle hjälpa patienterna. Hon hade lärt sig att göra sjuka friska eller var det tro friska sjuka? I alla fall hon skulle få patienterna att minnas obehagliga saker i barndomen. Vad hon inte visste var att i hjärnan lever alla jordens varelser genom tiderna. Ett evolutionens minne kan man säga som vi genomgår i mammas mage, och som sparas i hjärnan. Vid hot och rädsla träder dessa varelser fram och försvarar sig helt oreflekterat. I den här stackars patienten väckte hon upp mordkänslan och han fick för sig att han mördat trettio personer. I denna utsatta situation med bekräftelsebehov och att vara till lags identifierade han sig med den önskade mördaren och blev ”massmördaren.”
Vi får vara tacksamma att någon såg att kungen inte hade några kläder, att han var naken. Att de bara tidigare hade sett ett hjärnspöke. Och nu får vi hoppas att patienten blir medborgare och psykologen och resten av följet som trodde på patientens manipulerade hjärna lär sig av detta att inte uppträda som kossor i hagen, eller följa John. Tiden vi lever i med så stora frågor som måste lösas fodrar medvetna och kunniga människor.