Jag har verbet ”Orda” som mitt signum eftersom rädslan kan tysta oss, som skedde före andra världskriget. I och för sig var det inte enbart en rädsla utan även en omedvetenhet av stora mått. Omedvetenhet och Tystnad öppnar för mörka krafter att verka. Glädjens dag var i Kärrtorp, häromveckan, då vi så många mötte upp för att bekämpa nazismen och rasismen som brett ut sig som en farsot, smittande våra demokratiska församlingar.
Zigenarna har kommit till stan På gatorna i Stockholm möter vi tiggande romer förföljda och utstötta i sitt hemland där de lever i yttersta misär och förnedring på grund av sitt ursprung, född rom. Det är inte första gången, tvärtom, det mest kända är Hitlers förintelse under andra världskriget. De vi möter nu är överlevandes barn och barnbarn. De har inte fått något eget land eller stöd trots vetskapen om förhållandena. De äger inte de sociala och ekonomiska förutsättningarna för att föra sin talan och hävda sina rättigheter. Det ber oss endast om en allmosa för dagen och för hemfärden till sina barn, för att ge dem mat och kläder. Som jagade flyktingar bor de här liksom där i tält, övergivna husvagnar, skjul utan vatten, avlopp och värme. Detta har framkommit i artiklar publicerade i DN av Maciej Zaremba, som följer ”Zigenarna”, nu även Skånepolisens aktuella illegala register över romer.
Tiggarna utmanar oss. Vi är inte vana vid att mitt i välståndet och kommersen se en sådan mångfald av behövande och utsatta. De tillhör romerska släkter enligt DN:s, artiklar och inte exploaterande tiggarorganisationer, som varnas för. Trygghet och skydd finner de endast i släktens gemenskap. Det är bra för oss att möta dem här på hemmaplan. Vi möter verklighetens värld för så många. Vi möter oss själva. Hur ska vi bete oss? Vissa av oss noterar inte ens en hjälpsökande människa; andra smyger skamset förbi eller försvarar sig ”jag ger aldrig till tiggare,de är ändå organiserade och att ge är att utsätta dem”; så finns de som säger´dra åt helvete´om inte med ord så med kroppsspråk; men det finns även de som ger pengar eller mat och emellanåt ler medkännande. En god övning vore kanske att försöka känna in hur det skulle vara att som rom sitta på Stockholms gator och tigga, att möta människor med olika uppfattningar och se hur de beter sig.
Professorn och människorättskämpen DN Debatt har ytterligare publicerat två artiklar om romerna på våra gator. Den inledande artikeln är skriven av en Professor i statsvetenskap, Bo Rothstein (28 dec. 2013), som besvaras av Thomas Hammarberg f.d. Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna (12 jan 2014). Rothstein skriver ”…Den som tigger från oss på gatan erbjuder inte något annat än sin sociala utsatthet och den som ger utnyttjar därför en annan människas förnedring för att få tillfredsställelsen att på detta sätt bedöva sitt sociala samvete.” Han ser en klar parallell till köp av sexuella tjänster. De som betalar för tjänsterna skuldbeläggs och lagförs. Han jämställer alltså torskarna, sexköparna, med oss som givare av allmosor som bör kriminaliseras, för utnyttjande av annan människas utsatthet. Vidare skriver han ”…prostitutionen ofta är en grogrund för organiserad brottslighet och människohandel.” Han jämför de romerska familjernas tiggande med organiserad prostitution, det vill säga han jämför försäljning av kropp mot pengar, varuandel, med bön mot allmosa, Slutsatsen blir att den som visar empati för annan människa ska bestraffas, till och med kriminaliseras.
Thomas Hammarberg har kommit till samma slutsats som Maciej Zaremba i DN, nämligen att de familjer som finns här inte tillhör någon maffia. Att det sedan kan finnas romer som blivit offer för människohandel men det rör inte flertalet av tiggarna på våra gator. Thomas Hammarberg går till frågans kärna. Deras utsatthet och helt omöjliga situation i Rumänien där antiziganismen vilar tungt över samhället, som utesluter romer från arbetsmarknaden och lämnar dem utan det mest livsnödvändiga. Därför tvingas de ut på ”vägarna” efter pengar för att överleva. Därför finner vi dem tiggande på gatorna runt om i Europa. Som Thomas Hammarberg också säger ”Den slant som ges är ett litet bidrag till den enskilde tiggarens och familjens överlevnad men når förstås inte de sociala problemen”. Rothstien menar att tiggeriet förhindrar sociala insatser, för så länge det pågår kommer inget att hända. Och innan det eventuellt händer? Vad göra – stjäla?
Två diametralt skilda lösningar Vi finner två motsatta uppfattningar. Den ena som vill kriminalisera givare av allmosor ämnade överlevnad och den andra som tycker att det kan vara berättigat med tiggande för överlevnad intill dess att Mänskliga Rättigheter tas på allvar och för att ”kompensera begångna övergrepp och kränkningar”. Det är frågan om tio till tolv miljoner människor som alltjämt skamligt diskrimineras. Det kan inte endast vara ett ansvar för Europa utan även vi själva bär ett ett ansvar. Kanske en demonstration för romernas berättigande.
De två artikelförfattarna representerar olika sätt att framställa en fråga, eller ett problem. Den ena har en beskrivande ansats, som inte söker ursprunget, essensen. Den andra söker de bakomliggande faktorerna, essensen. De kommer till vitt skilda slutsatser.