Kvinnan är från begynnelsen jämställd mannen. Vi är familjegrupper som vandrar och samlar mat, jagar småvilt och fiskar. Ingen arbetsdelning. Man och kvinna har samma uppgifter. Vid sidan växer civilisationer fram.Kvinnan i familjesamhällen är den fredsbärande ”pokalen” som enligt alliansregler håller samman grupperna.
I Nord utvecklas tekniken och industrialismen utvecklas. Arbetskraft från landsbygden tar sig till städerna. Både man och kvinna arbetar, då familjen inte kan leva på en lön. Arbetarkvinnan sliter för usel lön, dominerad av arbetsköpare och man. Dubbelt förtryck. Samtidigt växer företag ochadministration och med det en medelklass. Medelklasskvinnan arbetar inte och har ofta en grundutbildning. Hon driver kvinnokampen.
Under andra världskriget intar kvinnorna männens övergivna ställningar,men vid krigsslutet får hon återgå till härden, med oförglömliga erfarenheter. På 50-talet får vi fredsrörelsen och folkbildningen växer med kvinnorsom deltar i allt högre utsträckning. Så kommer 60-talet och den storautbildningexplosionen som öppnar för arbetarklassen att utbilda sig. Nu får vi proteströrelser, kvinnorna tar plats inte bara i kampen mot kvinnans förtryck utan mot kapitalet och dess globala förtryck med bland annat USA:s krig i Vietnam. Med kampen mot förtryck följer kampen för frihet. Hippierörelsen bryter mot konventioner och finner nya familjekonstellationer, storfamiljen, som bildas med likasinnade. Barnen får friare fostran och den sexuella frigörelsen tar sin början. Demonstrationer följer på demonstrationer. En riskfylld tid för etablissemanget.
Så slår liberalismen tillbaka, med Milton Friedman som Nobelpristagare i ekonomi, i motsats till 30-talets John Maynard Keynes teori om arbete samtutvecklingen av folkhemmet.
En ny tid randas; Olof Palme mördas och Göran Persson tar över och kallar sig feminist, som många kom att göra. Feminismbegreppet är uttjänt, då det inte längre tjänar sina syften ty samhället har förändrats. Nu gäller relationen mellan kvinnor och män, synen på människan, man liksom kvinna.
Frågan är nu en genusfråga? Vår första arbetsdelning stod mellan kön och ålder. Idag ifrågasätts gamla värderingar om både kön och ålder. Vad rör kön talar vi om heterosexualitet förutom HBT eller HBTQ som står för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Q står för Queerteorin som motsätter sig den påstådda heteronormativiteten med gruppidentiteter som byggs upp med en skarp distinktion mellan ”vi” och ”dem”. Queerteorinförutsätter individualitet, valfrihet och estetik. Det vill säga man menar att vi ska inte sätta namn på tillhörighet, utan låt oss ha frihet i våra förhållande till andra människor vare sig vi enligt statistiken är födda man eller kvinna och heterosexuell eller ej. Är vi kanske biologiska varelser frigjorda biologiskabegränsningar?
Arbetsdelningen har helt nya förutsättningar i vår tekniska värld där även tidigare åldersbegränsningar har förändrats. Just nu blir många av oss över hundra år och vi kommer snart att även kunna leva betydligt längre med att den medicinska vetenskapen utvecklas så snabbt. Detta kommer också att påverka begreppet arbete.
Men på väg in i det nya måste vi rensa upp efter det gamla, för att kunna gå vidare. Vår jord blöder efter skövling för materiell tillväxt. Arbete saknas inte!
Nej, arbete saknas inte såväl fysiskt som mentalt. Mentalt måste vi vakna och inse vår belägenhet. Vi måste ta hänsyn till våra känslor som överbrygger svårigheter och genomgå en mental revolution. Den mentala revolutionen fordrar mer än självhjälpsmetoder som kan få oss att somna av. Den fordrar också kunskap och samutveckling som resulterar i handling och aktivism, för att kunna genomföra de globala Mänskliga Rättigheterna för ett nytt samhälle väglett av etik och moral i kärlekens namn.